Tjolahopptjolahej

Happ då va det igång med skolan igen. Det fick verkligen kännas idag. Var inne tidigare på skolan för att skriva lite på en lektionsplanering som jag skall göra tillsammans med en klassamrat. Lektionen skall genomföras på fredag. Jag tror att det kan bli grymt bra. Vi har lite knåpande kvar men jag hoppas på att det ska bli klart... eller det blir det alltid!

Efter lektionsplaneringen var det dags för ett seminarie. Tyvärr var jag ganska dåligt förberedd, mitt lilla samvete tog därför mycket stryk. Dock tog jag mig igenom seminariet med livet och stoltheten i behåll *thx*.

Vidare var det dags för ytterligare plugg med en annan kursare. Nu var det dags att skriva en fiktiv arbetsplan för en gymansieskola i ämnet idrott och hälsa A och B. Även där känns det himlans bra. Det är lite trixande att tolka kursplaner osv, men det är otroligt givande. Jag gillar den uppgiften starkt.

Något konstigt hände mig i morse. Efter att jag gjort mig i ordning och skulle in till Örebro blev jag akut illamående och fick ont i magen. Jag trodde jag skulle dö... Jag var ju endå på motorvägg coh kunde inte stanna hur som helst. Känslan är helt obeskrivlig. Inte alls som när man är kräksjuk.. Utan de gjorde ont o höll på o bråka med mig en hel timme. Jag fick köra av vägen två gånger för att lugna mitt sinne. Och lyckades självklart  komma sent till min träff med min kursare i morse.-.. Efetr att ha funderat lite på vad det kan ha varit som hänt med mig så tror jag att det kan vara sån där kallad "stressmage!" Över allt annat hoppas jag inte det, för jag vet att det kan leda till magsår... och det vill jag verkligen inte ha. *suck* sa sambon bara och jag vet så väl va det betyder.. Jag måste minska takten... Känner det ofta själv. Men endå gillar jag att ha många gärn i elden. Ja, nåt får göras åt saken... Tills vidare hoppas jag att jag kan hålla mig i schack.

Har funderat på att komma igång med simträningen igen. Vet inte om det lyckas. Min bråkiga supraspinatus hindrar vissa rörelser. Dock är det så otroligt mycket bättre så jag tror att det kan funka med ett eller två lätta pass i veckan.

Näh, nu e de läggdas, det är alldeles för sent för min skruttiga kropp! Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0