Lucia Christensen

Ja, ett stort orosmoment i livet är avbockat, Rom-resan med simföreningen. Mycket krångel har det varit och jag har velat göra det till ett av de bästaste lägren någonsin. Det är dock inte så svårt med så fina ungdomar, och jag vet än mer att det är just en framtid som tränare jag har högst upp på livlistan... Lägret blev riktigt bra, lite trist att standarden var lägre än väntat, men hur ska man veta det när mabn sitter och väljer och funderar och tycker att det på bild (...) faktiskt ser riktigt bra ut. Men, nu vet vi, och ärligt, det är inte hur det ser ut som spelar roll, men det tror jag att också ungdomarna förstår. Inga sura miner (knappt) och många nöda meningar beskrevs i slutet av veckan, vilket gör mig glad.

Ett nytt erbjudande inom simvärlden har gjort mig starkt fundersam. En konferenshelg med WSF. Har fortfarande inte bestämt mig. Det jobbiga är att jag vill vara hemma och med min familj så mycket som det någonsin bara går, jag har längtat så långe till andra halvan av augusti som skulle fokusera på mig och mina nära, men ja, jag vet inte. Alla erbjudanden och erfarenheter är viktiga för framtiden, så jag får prioritera lite till under min morgonlöprunda så får vi se vad det bliver.

Träningen går så himla bra och jag är glad, pigg och frisk. Kul att vara så stark utan utrustning, och skönt att slippa trycka sig in i styrkelyftets tvångsdräkter... Kanske skall satsa på tyngdlyftning istället som är en knövelfri idrott... Näe, skämt o sido, jag älskar styrkelyftet, men vore kul att mäta verklig styrke istället för bästaste utnyttjande av utrustning (men visst, även det är en sport...). Hursom, känner mig riktigt bra i kroppen, och det ska bli spännand ei början på september att se vad jag kan fåut man muna mussler.

Idag sitter jag och skulle egentligen skriva på min artikel... Det går segt, komme rinte igång.. Men bara jag börjar så brukar de gå bra, men första steget är så segt...

Aja, ha en fin dag
Kram